emmelisan

Igår när jag för första gången på hela veckan orkat mig i väg till skolan så blev jag självklart påhoppad av en försäljare det första som hände. Han sålde Tele2 och hade ett skitbra erbjudande för studenter.
Men saken är den att jag inte orkade med något skitbra erbjudande igår. Jag försökte slingra mig därifrån varpå han drog med mig till sitt lilla "bås". Han hade svar på tal på allt jag försökte förklara var bra med min nuvarande operatör.
 Till slut orkade jag inte mer, men nej jag gav inte efter.
Jag skrek " JAG ÄR SJUK, LÄMNA MIG IFRED. JAG ORKAR INTE!" till honom och sprang därifrån.
Moget Emelie.
Kan nog ha uppfattats som en galning, men jag får väl lov att bjuda på den. Resten av dagen undvek jag honom som tusan. Tog omvägar och SPRANG förbi hans bås. Hjälp mig vad de kan vara ettriga.

Idag masade jag mig upp och tog mig till skolan.
Jag är så stolt över det!
Börjar bli bättre nu faktiskt. Det tråkiga va ju bara att vi inte började förän 13.00 och tågen inte passade på annat vis än jag fick åka 08.54 från Sunne.
Satt alltså i över 3 timmar på universitetet och väntade.
När lektionen väl börjar så visar det sig att den bara höll på i 45 minuter, för den läraren som skulle haft andra delen med oss efteråt kunde inte komma. Så nu har jag nyss kommit hem, varit borta i 9 timmar, för en 45 minuters lektion. Jippie.

Men som Malin S sade, "Tänk på barnen i Afrika, de har det värre", och när man tänker så, så är det nästan aldrig synd om mig.

NU, klockan 22.59 den 21 oktober kom jag i julstämning.
Shit.
Jag sms:ade min käre pojkvän alldeles nyss: " Vi måste ha en egen julgran iår. Det bara är så. Puss.".
Jag har suttit och skrivit av en massa recept på julgodis och letat klappar på nätet.
Shit, fortsätter den här framförhållningen lär det inte bli någon julstress.

Merry Christmas och Godnatt (Nu går jag och lägger mig och drömmer förhoppningsvis fina juldrömmar!)!

Jag är sjuk. Det vet ni ju. Men det ger sig inte och det blir fasen bara värre. Jag hasade mig upp ur sängen i morse ändå eftersom jag MÅSTE ju till skolan. När tåget har åkt nästan halvvägs inser jag att det inte funkar. Jag är yr, trött och halsen värker som aldrig förr. öronen värker och jag bara hostar och hostar. Så jag hoppar av och tar ett annat tåg tillbaka hem. Nu har jag sovit massa timmar, och sitter här med ÅNGEST!
Jag har typ aldrig varit borta från skolan pga av sjukdom sedan jag började på universitetet. Jag vet inte hur man gör. Alltid masar jag mig dit ändå för jag tycker att det jag lär mig är så viktigt. Tobbe strök mig över kinden och sa : "Du måste ta hand om dig själv Emelie, du kan inte sätta skolan framför hälsan". Men jag har så svårt för det. Så nu sitter jag här dunderförkyld och med ångest till på köpet för att jag inte klarade av att åka ända fram och sitta på en föreläsning.

JAG VILL BLI FRISK NU!
Shit vilken kväll det var igår. Jag kunde för tusan inte prata alls! Jag hade ingen röst och gick omkring och väste mest. Jag kan ju inte hålla käft heller så självklart väste jag görmycket. Det är vid sådana tillfällen det skulle vara snitsigt att kunna teckenspråk. Får komma ihåg det tills nästa gång jag tappar rösten. Inte mycket ös i den idag heller, men liiiiite bättre.
Men jag känner mig som en 80-årig tant som inte gjort annat än druckit Whiskey och rökt cigarrer i sitt liv.
Och kom  just på att jag ska berätta om min favoritbarnbok i morgon framför klassen, HJÄLP, hur tusan gör jag om jag inte får tillbaka rösten?  Skriver allt på Whiteboarden?
 Nej jag måste måste måste få min röst tillbaka innan 09.15 i morgon!