PS I Love You



Tobbe och jag kollade på PS I Love You häromkvällen.

Jag har då banne mig inte sett något så sorgligt på länge.
Jag grät mig igenom hela filmen, och GUD VAD JAG ÄLSKADE DEN.
Ibland behöver man få gråta floder, och det gjorde jag verkligen.
 Den fick tag i något inom mig som jag själv är rädd för ska hända... Se den!

Sedan är det ju något speciellt med Irländare alltså....

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0