emmelisan

När små barn sjunger så blir jag alldeles varm i hjärtat. Och i går på jobbet så satt vi och lekte med PlayDo-deg och flickan till höger om mig började sjunga på sin favorit; Emil i Lönneberga (fast hon säger Emil i Lundeberga).
Och det lät så här:

Huuuuuuuuuuurjeda mej sånt barn han var
Och Emil var ett annat barn
Hurjeda mej var hans namn

Jag sitter fortfarande och funderar på vem den första ungen är hon sjunger om eftersom Emil var ett annat barn. Haha. Men det är inte lätt att höra och förstå innebörden av alla sånger. Det var som min lärare berättade: en pojke som haed varit med och sjungit Lille Katt. Sedan skulle de prata om alla djur och människor som var med i den sången. Och när det hade gått igenom alla som var med (katten, grisen, kon, mor, far ,ida) så säger killen: Men haren då!. Då har han uppfattat det som att när de sjunger "En sån karl en sån karl, det är tur vi haaaren", att det var en hare de sjöng om! Och det är ju inte så konstigt egentligen att man uppfattar sånger så! Samma med barnet som trodde att lillebror satt och åt två par strumpor i sången Bä bä vita lamm (Två par strumpor åt lille lillebror).

Har ni några barndomsminnen från någon sång som ni uppfattade på ett annat sätt? Eller en sång överhuvudtaget, för jag kan i alla fall uppfatta fel nuförtiden också...